Den lilla, svarta nosen sticker ut som en pip genom dörrspringan. Skallet ekar över uppfarten till tegelhuset i Sigtuna, norr om Stockholm. Den askgråa hunden, som lyssnar till namnet Asta, springer runt, runt i den trånga hallen när vi kommer in. Här bor Mattias Adolfsson, den före detta 3D animatören och sedermera tecknare, med sin fru papperskonstnären Cecilia Levy, och deras två barn.

Golvet knarrar ljudligt i den vitmålade ateljén och i det öppna burspråket hänger papperskreationer i olika former och strukturer. Bland höga staplar av pappersark sitter Mattias varje dag och ritar, alltifrån reklambilder, serier och bokillustrationer.
– Jag vet egentligen aldrig vad jag ska rita härnäst. Det dimper ner nya uppdrag i mejlinkorgen hela tiden, där det förra veckan var ett pusselmotiv kan det idag vara en konstnärlig utsmyckning av några sjukhuslokaler, säger Mattias.

Att Mattias en dag skulle bli en aktad illustratör var inte självklart. 2002 satt han på spelföretaget Dice i Stockholm och modellerade dataspel, vilket han hade gjort sedan flera år tillbaka. Och precis innan han bestämde sig för att gå vidare skulle han ha börjat animera ett spel som de flesta idag känner till, Battlefield.
– Det var tanken, men det blev inte riktigt så. En dag sa kroppen bara nej, nej, nej. Så jag slutade i princip på en gång, inte egentligen för att jag inte trivdes, utan för att jag längtade efter något annat, säger han.

Att teckna är något som Mattias har gjort från och till hela livet, och visst kan man se likheter med att animera i en dator och rita för hand menar han. Men att han skulle få så pass mycket uppmärksamhet för sina tecknade verk är inget han någonsin väntade sig. Starten gick runt 2006, då internets framfart gjorde det möjligt för honom att publicera sina teckningar på bloggar. Ju fler sociala medier som dök upp, desto fler signade han upp sig på. I skrivande stund har hans Instagramkonto över 73 000 följare och närmare 15 000 fans på Facebook och Twitter vardera.

Mejlinkorgen började snabbt fyllas och jobben blev fler och fler. När tidningar som The New Yorker och The New York Times började höra av sig var det på riktigt.
– Första gången som de kontaktade mig blev jag lite paff, då trodde jag att de hade ringt fel. Men det känns såklart riktigt kul, The New York Times har ett gediget renommé när det kommer till illustration. De har alltid jobbat väldigt hårt med att få in fina illustratörer, så det var en sådan grej som gjorde att jag kände att ”nu är jag illustratör på riktigt”, säger Mattias.

FAKTA

Namn: Mattias Adolfsson
Titel: Illustratör/tecknare
Favoritmaterial: Skissblock och akvarellpapper 600 g
Favoritverktyg: Reservoarpennan Pilot Falcon och akvarell

När man tecknar behöver man egentligen inte så mycket material för att lyckas. Det viktiga, enligt Mattias, är snarare kvaliteten på det man använder. Efter flera års letande har han äntligen hittat det perfekta pappret som passar honom.
– Det tog ett tag men nu är jag nöjd. Det här pappret är slätt och suger inte upp så mycket bläck, sedan gillar jag också när det är lite gult. Det kanske är opraktiskt när man scannar in men skönt att vila ögonen på. Jag tycker också om när det är en riven kant runt, det känns äkta då på något sätt, säger han.

Både Mattias och Cecilia arbetar varje dag med papper som sitt främsta verktyg, men på helt olika vis. Cecilia gör konstverk av pappret från gamla böcker som hon hittar i lumpbodar och Mattias ritar figurer i olika miljöer. Pusseluppdraget, med motivet ”The Grande Hall” är ett gediget, detaljerat verk som tog ungefär 80 timmar för Mattias att slutföra. Teckningen bildar en stor sal där det händer mängder av olika saker, ett par spelar schack, en robot filmar en hund som är en kock, någon skjuter med armborst. Figurer som gör något oväntat och ovanpå det små prylar och grejor överallt.
– Det motivet tog lite längre tid än beräknat, vilket man kan se i slutet av bilden där det inte är riktigt lika detaljerat, där märker man att jag tröttnat. Här började jag med att rita upp perspektivet, för att sedan fortsätta inåt från det nedre vänstra hörnet. Sedan ritar jag liksom i vågor. Förut var jag alltid tvungen att börja rita från det övre högra hörnet, eftersom jag hade ett bläck som torkade så sakta, säger Mattias.

Mattias illustrationer är välkända utanför Sveriges gränser. Han åker på seriefestivaler och konstnärsmässor, håller föredrag och signerar böcker. Vid det senaste besöket i Taiwan, där han ställde ut på en rymdutställning, kände han sig som en medlem av The Beatles.
– Det stod fans i stora grupper, och ingen vågade liksom gå fram först, men tillslut var det någon som vågade och då hakade de andra på. Jag kände mig som en superstjärna, vilket är annorlunda men väldigt roligt, säger han.

Mattias är ödmjuk när det kommer till sina verk, det är inget speciellt som han är mest stolt över eller något han pekar ut. Man är aldrig bättre än den senaste teckningen, menar han. Men att han har fått göra uppdrag åt företag som Hollywood Reporter, Disney och Nickelodeon är ändå något han haft lite som milstolpar och han har dessutom hunnit med att göra uppdrag för ett Kanadensiskt astronautprogram. Några av Mattias figurer har nämligen befunnit sig i rymden, och många av dem är robotar.
– Jag ritar ofta robotar om jag inte kommer på något annat. De är så lätta. Annars brukar jag ofta hämta inspiration från mig själv och mina nära, min fru är med ganska ofta till exempel. Hon brukar gestaltas som ett lejon, säger Mattias.